Heratorpets Astie   E: Kim v Frankengrund
S29758/93 1993-03-28 U: Ikegården's Hera

Astie kommer ur min första kull. Jag sparade två tikar. En som jag satte ut på foder och Astie som jag behöll själv. Jaja själv och själv var det ju inte, utan min syster Anette tog henne på foder.

När Astie växte upp var hon en fruktansvärd jobbig tik. Det slutade med att vi bytte hundar. Jag tog Astie och Anette tog min gulliga tik Hera. Det var bara att konstatera att syrran hade haft rätt att hon var en otroligt jobbig tik med massor av kamplust i alla former.

När kullen växte upp och närmade sig året började ett problem visa sig. Först var det Axel som fick diagnosen bukspottkörtelfel och han blev avlivad vid ca tio månaders ålder.

Även min fodertik Amanda fick samma diagnos. Familjen som hade Amanda kunde dock inte tänka sig att skiljas från henne så dom satte in en dyrbar behandling och lyckades hålla henne hyfsat symptomfri. Amanda blev normalt gammal och slutade sina dagar vid en ålder av ca 9-10 år.

En annan tik som också hade problem med sin matsmältning var Ayla. Men hennes besvär var inte lika tydliga så hennes bukspottkörtel fungerade nog men inte fullgott. Den 2 november 2008 skrev Aylas ägare Jonas i min gästbok. Det han skrev speglar både hur jobbiga dessa hundar var men också hur underbara dom var.

Citat:
”Det är många år sen jag förlora min fantastiska hund Ayla, men för mig är det som igår! Det var en fantastisk hund med helt fantastiska egenskaper. Hun var en utställningshund, Hon var en spårare, hon var en beskyddare med glimten alltid i ögat. Hon backa aldrig för ett nos jobb hur gammalt det än var! Det liksom spritte i henne hela tiden. jag hade inte det lätt skall ni veta! men den här underbara flickan rocka min värld! Hon kommer alltid att vara min favoritflicka! Och det går inte en endaste dag utan att jag tänker på henne och uppfödaren Monika. Mer fantastiska ting i hundvärlden fins inte. Och hur det än må låta från en vuxen karl...ja jag saknar verkligen min käraste Ayla ha det gott.”

Det var med en stor bävan som jag bestämde mig att para Astie inte bara en gång utan tre gånger. Skulle hon bära på genen för bukspottkörtelfel så att valparna blev sjuka. Idag när jag skriver det här (april 2010) ligger Astie bakom alla mina kullar i någon form. Antingen via hennes döttrar eller via hennes son Fedor som blev far till min M-kull och sedan via dessa döttrar. Inte ett enda bukspottkörtelfel fram tills idag. Det är bara att konstatera att avel består av en stor portion tur för just Astie var alltså fri från den här sjukdomsgenen.

Astie var inte någon exteriörstjärna och inte heller visade hon någon bättre mentalitet på korningen. Men alla som träffade och kände henne blev imponerad över denna tik för att inte tala om hur dominant hon var. Var det någon som kunde kallas för en alfatik så var det hon. Astie behövde aldrig slåss utan gick in med huvudet högt och styrde alla situationer. Det blev en lång berättelse men eftersom hon finns med i alla Heratorpare i dagsläget anser jag att hon måste få ta lite plats.

Pappa Kim v Frankengrund Mamma Ikegardens Hera


Astie som valp
Astie på verandan
Astie framför huset

C-kullen E: Cliff v Haller Osning
F-kullen E: Talwegs Exxo
I-kullen E: Whios Greve Goliat