Heratorpets Briska   E: Ikegårdens Eskort
S38979/94 1994-05-13 U: Ikegården's Hera

Nu var det dags för kull två i ordningen. Pappa till kullen fick min tjänstehund Eskort bli. Han var min trogne följeslagare när jag jobbade som väktare och han kallades allmänt för Esko.
Jag sparade två tikar även i den här kullen. Birka gick ut på foder till Carina Ullberg och jag behöll Briska hemma hos mig.

Briska fick två kullar där Cliff v Haller Osning blev far till båda. I första kullen var allt lugnt fram till ca 6 månaders ålder. En hane vid namn Dhoss hade under en promenad lekt med en annan unghund. När dom lite senare skulle skiljas åt segnade hanen ihop och dog på fläcken. Det visade sig senare att han hade fått ett akut hjärtstille-stånd och jag fick då veta att sånt här händer ibland med unga individer utan att man hittar någon speciell orsak till det. Fick beskedet från veterinärer att det fanns ingen orsak till oro inför kull nummer två.

Sagt och gjort så föddes G-kullen och vid 8-veckors besiktningen upptäcktes att två tikvalpar hade blåsljud på sina hjärtan. Man kunde inte sia om vad utvecklingen skulle bli för det kunde bli värre men det kunde också växa bort. En ny undersökning skulle göras vid 12 veckors ålder. Valpköparna informerades men dom ville ta hem sina valpar och jag gick tyvärr med på detta. Med facit i hand kommer jag aldrig gå med på detta igen.

Vid 12-veckorsundersökningen visade det sig nämligen att Kattas tik Ginza hade blivit sämre och hon måste tyvärr avlivas. Det är detta som gör att jag aldrig kommer att lämna ut en valp som inte är helt okej för det är bättre att jag får ta hand om sådana här jobbiga saker.

Gizza däremot blev helt friskförklarad då felet hade växt bort. När jag nu skriver den här sidan den 12 april 2010 har jag precis fått beskedet att Gizza i dagarna har somnat in i en ålder av närmare 12,5 år och hon har varit en kärnfrisk tik under hela sitt liv.

Enligt en veterinär som är kunnig inom sjukdomar i hjärtat skulle felet på Dhoss och Ginzas fel inte ha med varandra att göra. Hon sa att jag kunde avla vidare men att jag skulle byta hanhundslinje. När jag sedan satt hemma och funderade kom jag dock fram till att det inte var värt att ta chansen. Eftersom jag även hade den åsikten att valparna gott hade kunnat haft en växel till. Det var trevliga bruks- och sällskapshundar. Men det fattas en del för att räcka till som tjänstehundar och det var ju ändå mitt mål med min avel.

Briska bodde under större delen av sitt liv hos Anna i Arboga och om jag kommer ihåg rätt så blev hon ca 10 år innan hon gick bort. Om du läser detta Anna så får du rätta mig om jag har fel.

Klicka för att se hela bilden i nytt fönster

Klicka för stor bild i nytt fönster
Klicka för stor bild i nytt fönster
Briska
Briska 9 år gammal

D-kullen E: Cliff v Haller Osning
Klicka för stor bild i nytt fönster
G-kullen E: Cliff v Haller Osning
Klicka för stor bild i nytt fönster